Den här guiden är skriven för ägare och blivande ägare som vill förstå vilka hälsofrågor som är viktiga för ragdoll. Katter är bra på att dölja sjukdom och smärta, och när något verkar fel är det veterinären som ska bedöma det.
En frisk ras med några kända frågor
Ragdollen är i grunden en robust katt, och många lever långt upp i tonåren. Rasen började ändå med få grundarkatter, och därför har vissa ärftliga sjukdomar fått större betydelse än hos blandraser. Den viktigaste är hjärtsjukdomen HCM. Utöver den drabbas ragdollen av samma sjukdomar som andra katter, där övervikt, tandproblem och urinvägsbesvär är bland de vanligaste.
Hjärtat: HCM
Hypertrofisk kardiomyopati innebär att hjärtmuskeln blir förtjockad och stel. Det är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt i allmänhet, och hos ragdoll finns en ärftlig variant som det går att testa för med ett DNA-test. Seriösa uppfödare testar sina avelskatter och undersöker dem dessutom med hjärtultraljud, eftersom sjukdomen även kan ha andra orsaker än den kända genvarianten.
Många katter med HCM har inga symtom förrän sjukdomen är långt gången. Tecken att reagera på är snabb eller ansträngd andning i vila, andning med öppen mun, trötthet och plötslig förlamning eller smärta i bakbenen. Andningssvårigheter och förlamning i bakbenen är akuta tillstånd. Kontakta veterinär eller djursjukhus direkt.
Mer om gentest, ultraljud och vad du kan fråga en uppfödare finns i texten om HCM hos ragdoll.
Vikt och hull
Ragdollen är stor av naturen, och dess fylliga päls döljer konturerna. Det gör att övervikt lätt smyger sig på utan att ägaren märker det. Känn efter revbenen, titta efter en antydan till midja och väg katten regelbundet. Övervikt ökar bland annat risken för diabetes och ledbesvär, och en tung katt har svårare att sköta sin päls.
Gör förändringar i foder och mängd gradvis, och banta aldrig en katt hårt på egen hand. Mer om det finns i texten om vikt, foder och hull.
Tänder och mun
Tandsten, tandköttsinflammation och tandresorptioner är vanliga hos vuxna katter. Katter fortsätter ofta att äta trots att de har ont, så problemen märks sent. Dålig andedräkt, dregel, tuggande på ena sidan eller en katt som slutar tvätta sig kan vara tecken. Vänj katten vid att du tittar i munnen, borsta gärna tänderna och låt veterinären undersöka munnen vid den årliga kontrollen. Läs mer i texten om tänder och munhälsa.
Urinvägarna
Besvär från urinblåsa och urinrör förekommer hos katter i alla raser och är vanligare hos innekatter, katter som dricker lite och katter som är stressade eller överviktiga. Tecken är att katten går ofta till lådan och kissar lite i taget, kissar utanför lådan, har blod i urinen eller verkar ha ont när den kissar.
En hankatt som krystar utan att få ut någon urin behöver veterinär omedelbart. Urinröret kan vara stopp, och det är livshotande inom kort tid. Att få katten att dricka mer, med blötmat och flera vattenställen, och att ha rena lådor på lugna platser är bra förebyggande vanor.
Förebyggande vård
Det som brukar ingå
- Vaccination enligt veterinärens rekommendation. Vilka vaccin som behövs beror bland annat på om katten går ute, träffar andra katter eller ska bo på kattpensionat.
- Årlig hälsokontroll där veterinären lyssnar på hjärtat, tittar i munnen, väger katten och känner igenom kroppen. Hos äldre katter tas ofta blodprover.
- ID-märkning och registrering, så att katten kan återförenas med dig om den kommer bort. Kontrollera Jordbruksverkets aktuella regler.
- Parasitkontroll efter behov, framför allt för katter som går ute eller jagar.
- Försäkring är värd att fundera på tidigt. Läs villkoren noga, särskilt vad som gäller för ärftliga sjukdomar.
Tecken på att något är fel
Katter visar sällan smärta tydligt. Det är ofta små förändringar som är de första tecknen:
- katten äter mindre, väljer bort viss mat eller äter långsammare,
- katten dricker eller kissar mer än vanligt,
- katten gömmer sig, vill inte bli lyft eller blir irriterad vid beröring,
- pälsen blir ovårdad eller tovig,
- katten hoppar inte längre upp på ställen den brukar,
- katten andas snabbare eller annorlunda i vila.
Du känner din katt bäst. Om något har förändrats och du inte vet varför, ring veterinären och fråga. Det är aldrig fel att höra av sig.
När du ska ringa direkt
Vissa tecken ska aldrig vänta till nästa dag. Kontakta veterinär eller djursjukhus omedelbart om katten:
- andas med öppen mun, andas snabbt och ansträngt eller har blåaktiga slemhinnor,
- plötsligt inte kan använda bakbenen eller skriker av smärta,
- krystar i lådan utan att få ut urin, särskilt om det är en hane,
- kräks upprepade gånger, har ätit något giftigt eller har fallit från hög höjd,
- är slö, kall eller inte går att väcka som vanligt.
Ta reda på redan i dag var närmaste djursjukhus med jour finns och spara numret i telefonen. Det är lättare att göra i lugn och ro än mitt i natten.
Att välja veterinär
En klinik som du känner förtroende för gör stor skillnad. Många kliniker har särskilda tider eller väntrum för katter, och personal som är van vid att hantera oroliga katter. Det är också värt att fråga om kliniken samarbetar med någon som gör hjärtultraljud, om du har en ragdoll med HCM i släkten. Vänj katten vid transportburen hemma, så blir besöken lugnare för alla.
Äldre ragdollar
Med åren blir katter ofta stelare, och sjukdomar i njurar, sköldkörtel och leder blir vanligare. Regelbundna kontroller med blodprover gör att problem kan upptäckas tidigt. Mjuka sovplatser, lägre kanter på kattlådan och trappsteg upp till favoritplatserna gör vardagen lättare. Hjälp till med pälsen på de ställen katten inte längre når, så som beskrivs i guiden om pälsvård.
Hälsan börjar hos uppfödaren
Mycket av en katts hälsa avgörs innan du hämtar den: av föräldrarnas hälsotester, av släktskapen och av hur kattungen har vuxit upp. Därför är valet av uppfödare också ett hälsoval. Läs mer om vad du kan fråga i guiden om att välja kattunge och uppfödare.
